onsdag 17 december 2014

Tvångskrönika 3: Vi som inte gillar trälschemat

Jag måste försöka komma igång med mitt skrivande igen. Man kan inte gå runt och vänta på någon slags inspiration, har jag insett. Inspiration är trams. Texter kan bara bli till genom skrivande.  Därför har jag ålagt mig själv att skriva en krönika om dagen, åtminstone fram till nyår. Krönikorna ska vara minst 2500 tecken långa och kan handla om vad som helst. I brist på bättre plats så kommer jag publicera dem på den hära fine bloggen

Vi som inte gillar trälschemat 

Frukosten är dagens viktigaste mål, sägs det. I så fall fokuserar jag på helt fel mål. Jag äter nämligen aldrig frukost. Ja, nästan aldrig iallafall. Om jag bor på hotell händer det att jag passar på att äta frukostbuffé eftersom det ingår i priset. Den snåle smålänningen övertrumfar ibland ointresset för frukost. Men oftast struntar jag i det och sover lite längre istället.

Däremot gillar jag frukostmaten som sådan, och det är här det blir lite förvirrat för en del människor. Jag skulle i princip kunna leva på flingor och mjölk. Eller frallor. Eller äggröra och bacon. Mitt främsta problem med frukosten är alltså inte maten utan tiden.

Man hör allt oftare om forskning som visar att en del människor presterar bättre på kvällar och nätter. Samma människor presterar samtidigt sämre på morgnar och förmiddagar. Jag gillar när liknande undersökningar menar att intelligenta människor i regel är nattugglor. För det är jag. Nattuggla alltså, intelligensen låter jag andra bedömaaaahahahahaaaa tänkte jag skriva, men det gjorde jag inte.

Samtidigt är samhället i mångt och mycket uppbyggt enligt strängt luthersk bondesamhällelig standardmall: upp i gryningen, få så mycket som möjligt gjort under dygnets ljusa timmar, gå sedan och lägg dig så du orkar upp och slita ännu en dag. På den tiden var det så bisarrt att sova till klockan sju att det än idag finns öknamn för det beteendet. Detta gammaldags trälschema är givetvis helt åt helvete för oss som presterar bäst senare på dagen. 

Om jag är ledig en längre period så märker jag rätt snabbt hur jag vrider dygnet "rätt" nästan per automatik (eller nåja, innan man blev förälder och disponerade dygnet fritt så var det så iallafall). Mitt idealdygn tycks vara att vara vaken till 5-6 på morgonen, sedan sova till klockan 12-13. Min kropp är alltså fem-sex timmar efter (samhällsklockan säger läggdags för vuxna kring 23-24).

 Så här i efterhand begriper jag inte hur jag klarade av skoltiden, där alla dagar började klockan 8. Att gå upp tidigt går väl an, men hur jag lyckades lära mig något övergår mitt förstånd... såvida vi inte hade syslöjd på morgnarna, för då börjar saker och ting plötsligt falla på plats.

Kontentan är iallafall att jag är glad att inte leva i bondesamhället, och att det på senare år kommit en alldeles fantastisk uppfinning: brunch! Dessutom är jag tacksam gentemot den som uppfann flextiden, utan den vet jag inte hur mitt arbetsliv hade sett ut. Kanske hade man fått jobba kvällsskift på fabrik, eller jobba som superhjälte (då var vi där igen...) om nätterna för att överleva. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar