måndag 25 januari 2016

Tidens tand

Man inbillar sig att det ska bloggas, skrivas och kreeras. Sen så kommer ett gäng baciller, från den argsinta och bittra stammen "Vinterkräksjukan", tågande. Sen inbillar man sig ingenting på ett tag, utan koncentrerar sig på oerhört verkliga och konkreta saker såsom att hinken står där den ska (bredvid sängen alltså).

Annat som är oerhört verkligt och konkret är tidens tand, och silverstänket i skägget som utövar någon form av långsam, men sjujävla effektiv, etnisk rensning av mörka hårstrån. Tills nyligen hade jag helskägg - jag hade nån plan om ett vinterskägg som skydd mot Kung Bore - men tröttnade på att det var så sticksigt och så svårt att hålla ordning på att jag återgick till mitt normala skägg. Ni vet ett sånt där som bara är runt munnen.

När jag var ung kallades ett sådant skägg för "hockeyskägg". Numera heter det tydligen "dörrvaktsskägg", vilket bara är ännu ett bevis på att saker och ting blir sämre. För att slutligen leda just den saken i bevis, och för att avrunda den här bloggposten på ett upbeat, kommer här en fantastisk playlist med forntida musik:




tisdag 19 januari 2016

Hitting an all-time low

Hela år 2015 passerade alltså utan ett enda inlägg i den här bloggen. Tänka sig. Det var för övrigt ett år med många toppar och dalar om man är min typ av nörd. Att Döden till sist kom för att hämta Terry Pratchett för den långa promenaden var förstås knäckande för någon som läst alla Discworld-böcker* och hållit mannen själv som lite av en idol, både som person, författare och filosof.

Inte för att år 2016 börjat bättre på Döds-fronten. Både David Bowie och Alan Rickman hämtades alltför tidigt. Det har dött alldeles för många briljanta engelsmän de senaste tolv månaderna (Christopher Lee är ett annat exempel, men det var mer trots allt inte någon chock med tanke på hans ålder, även om han var ovanligt pigg).


Min tanke är emellertid att 2016 åtminstone ska bli ett bättre bloggår än det föregående, vilket inte borde innebära några större svårigheter. Det finns trots allt en hel del härliga nörderier kvar. Inte minst har jag en hel del goda historier från alltför många timmars spelade av Crusader Kings 2 och annat elände. Eller en ingående analys av den fantastiska Kung Fury. Eller mer Modern Talking (yeey)! Men detta återkommer jag till.

För att få till någon form av avrundning till årets första inlägg kommer här min personliga Bowie-favorit Ashes to Ashes, och därefter en fantastisk liten scen från Discworld





* En ren lögn. Jag har inte läst Young Adult-böckerna. Har en plan om att jag och dottern ska läsa dem parallellt om ett antal år. Eftersom jag inte läst YA-böckerna känner jag också att jag bör vänta med den allra sista Discworld-boken The Shepherd's Crown, då huvudpersonen Tiffany Aching tidigare bara förekommit i YA-böckerna. Har heller inte läst den näst sista boken, Raising Steam, ännu. Den finns emellertid i min ägo men jag suger på den karamellen ett tag till. För när jag läst ut den kommer det dröja många, många år innan jag kommer läsa en ny Discworld-bok igen.