Gone insane, but the memory remains

Blogghelvetets minne sviker under en längre period, men till sist återupprättas förtroendet för dess kapacitet, och världen ligger återigen för blogghelvetets fötter.

I dag har jag haft ett par strofer ur en låt på hjärnan. Jag kunde för mitt liv inte komma på mer än raderna "All aboard, all aboard woo-ho!" och "Come on let's go for a ride". När jag väl fick tillfälle att Googla raderna så hittade jag ingenting vettigt. Någonstans i hjärnbarken fanns också en fast övertygelse om att låten handlade om tåg på något sätt.

Till sist, efter att jag börjat lägga till sökord som "eurodisco" (jag ville också minnas att låten var av den karaktären) så fann jag vad jag letade efter. Nu undrar jag hur jag nånsin kunde glömma bort kära gamla KLF.

The KLF är förstås ett av de skummare banden på 90-talet. Kallar man sig alternativt för KLF (samtidigt som man vägrar förklara vad det står för), "Justified Ancients of Mu Mu", "The Timelords" och "The JAMS" så är man i regel lite speciell.

PS.

Metallica - The Memory Remains

DS.

Ett mirakel som kallas catchig refräng

Pinsamma sanningar uppenbaras för läsekretsen. Kommer

blogghelvetet någonsin återhämta sig?

När vi ändå är inne på åtalbar musik...

... så måste jag tillstå att Ranelids och Sara Li:s låtjävel har fastnat i min hjärna. Slingan är så inihelvete fästande. Den låter lite som sån där musik som spelas i bakgrunden när man fipplar i menyer på tv-spel. Just sådan musik som också brukar sätta sig, i och för sig.

Se klippet på egen risk. Låten finns också på Spotify.

Mann Gegen Mann

Blogghelvetet utlovar att detta aldrig kommer bli en politisk blogg, men vill ändå lyfta ett fall av lagstiftning, uttänkt och genomförd av människor vilka tänka med anus.

Detta är ingen politisk blogg, och kommer aldrig bli det.

Jag kan emellertid inte undvika att kommentera det faktum att politikerna i St Petersburg, Ryssland, stiftat en lag som förbjuder "propaganda" för homosexualitet. Själv anser jag att det behövs lagar mot lagstiftare som tänker med arslet.

En särskilt driven politiker vill snarast testa lagstiftningen genom att väcka åtal mot det tyska metalbandet Rammstein. Detta eftersom frontmannen Till Lindemann torrjuckat keyboardisten Flake på scenen (vilket han gör ibland, och vilket Rammstein råkat illa ut för i USA tidigare).

Även om lagstiftarna i St Petersburg alltså tänker med röven, så vore det på ett sätt spännande att se Till Lindemann i rysk domstol. Om så blir fallet, så hoppas jag han och alla de andra intar domstolen i full Mann Gegen Mann-mundering.

Military Fashion Show

Extraordinärt! Fantasieggande! Fabulöst! Allt är en lögn!

Nej nu ni, nu är det väl fanimej dags för ett blogginlägg igen? Det fina med just den här bloggen är att jag inte behöver skriva riktigt så ofta som man egentligen borde, utan lite mer när jag själv känner för det. Begrips?!

Då jag är kulturellt lagd, och en föreningsmänniska - mitt stora egentidsbehov till trots - så har jag ibland plikter gentemot dessa föreningar och människorna däri. I morgon/idag är ett sådant tillfälle. Föreningen Turbine, där jag sitter i styrelsen, arrangerar vårens första VOID på Studentpuben i Kalmar. VOID är, enkelt sammanfattat, en alternativ klubbkväll där det spelas elektronisk musik såsom synth, EBM, industrial och alla möjliga genrer och subgenrer inom det alternativa och elektroniska. Men egentligen måste man vara där för att fatta...

En extra rolig grej med VOID är att folk verkligen går in för det. Vi har ingen dresscode, men vi uppmanar folk att klä upp sig. Det är en salig blandning av lack, militäruniformer, punk, goth, gasmasker (!), synth - allt i en härlig spontan modeshow av kreativitet.

Ja, jag är så himla alternativ - svartklädd och förmodligen med vita hängslen - och flitig att jag kommer missa Melodifestivalens fjärde deltävling. Arghild har meddelat att hon inte vill se den själv. Så ni får nog ge er till tåls till "Andra chansen" eller finalen innan Arghild gör någon slags ilsken comeback här... "ät hästskit era jävlar!" hälsar hon förresten.

Men hey, ni har ju det här blogginlägget iallafall? Det är ju alldeles nytt. Kan med fördel läsas två gånger. Kanske ni hittar något dolt budskap?

Eller? Inte? Y U NO LOOK AGAIN?

PS.

And One - Military Fashion Show.

DS.

I take pictures

Spermarelaterad reaktion leder till rekordmånga bilder. Nu också med drinkrecept.

Arga Arghild låter meddela att hon är så arg över att SVT "låter den där ordkrämaren Ranelid stå och vråla om sädesvätska i teve" att hon inte ids recensera deltävling tre i årets Melodifestival. Kanske återhämtar hon sig i tid till nästa helg, eller åtminstone kanske till finalen.

Istället följer här en intressant bilddokumentär där vi får följa blogghelvetet under en vintrig svensk lördagkväll år 2012.

I en busskur, i väntan på buss 401, som skulle ta mig och herr Flow hem till Oakman.

Ute i alldeles för god tid. Dumarsel. Får frysa.

Här har värden fixat en rejäl laddning Vodka Marianne! Vodka Marianne är helt enkelt krossade Marianne-karameller som värmts upp och sedan kylts ner, blandat med vodka. Smakar alldeles förträffligt vidrigt! Så kan det bli när man inte har något groggvirke hemma.

Visst ser det lite ut som bajs?

Här ser vi mr Flow avnjuta en Vodka Marianne. Se så glad han är.

Det ser ut som såna där grejer killarna i Dirty Sanchez brukar dricka "on a dare".

Av någon anledning uppstod en diskussion om att taket "var för lågt". Efter mätning kunde dock värden konstatera att takhöjden följer standardmåttet om 2 meter och 40 centimeter nästan på pricken: 2,38 meter blev domen.

Och så här såg det ut på kvällens första anhalt. Bilderna kommer i konstig ordning och jag orkar inte fixa till det. Precis som i t ex de senare Final Fantasy-spelen finns ändå ingen begriplig handling, så varför bry sig?

Och så kallar de MIG för Spotify-Hitler. Bah!

Vid en första anblick ser det kanske ut som en galnings verk, ett brev bestående endast av ordet AH AH AH AH AH och lite blodstänk, men det är faktiskt ackord och en text. Flow är ju såndär musiker och skriver ner saker när han kommer på dem.

Fotot av en drink, stående på bardisken, är den sista bilden i

mobilkameran som finns från kvällen.

Detta är mycket talande.

PS.

Photographic pictures.

DS.

Adolph Hitmaker

EnTvå sedelärande berättelser om hur vår hjälte fick sådana otrevliga öknamn. Avslutningsvis välsignas ni alla med ett svar på en av de stora frågorna i vår tid.

Bekantskapskretsen kallar mig Spotify-Hitler. Det beror på att jag är diktator över spellistan vid diverse festligheter. Ingen annan än jag får bestämma soundtracket till vår kollektiva förgiftningsorgie.

På senare tid har de också börjat kalla mig app-Hitler (de är, som ni förstår, inte speciellt fantasifulla) eftersom jag bannlyst vissa iPhone-applikationer från fester. Ni vet såna där autodance-appar där man spelar in videosekvenser som appen sedan mashar ihop till en dansvideo i takt med musik?

Why so Hitlery? kanske läsaren tänker nu, det är ju trots allt en av de där stora frågorna som alla människor funderar över ibland. Svaret på den frågan är att jag behövde minst en bra ursäkt för att lägga ut ett autodance-klipp med Hitler.

PS.
Angående rubriken.
DS.

Crazy bitch

Traditionell teveunderhållning visar sig inte falla den äldre tittarskaran på läppen, här manifesterad i en enskild recensents sakliga bedömning.

Dagar & Demoners frilansande recensent Arga Arghild från Ilskemåla har en hel del åsikter om Melodifestivalens deltävling 2.

Katastrofelände på bästa sändningstid

Slyngel!

Här hade jag och Gun-Brygg ockuperat soffan för en trevlig stunds underhållning, men icke! Är det dylikt trams som tv-licensen används till? Vad hände med alla trevliga caféprogram!? Det är för mycket utländska språk på teve, särskilt på de dära MTV och CNN. Varför sjunger de jävlarna inte på svenska? Och varför tillåter programcheferna dialekter? DET ÄR INTE SÅ LÄTT FÖR OSS GAMLA ATT BEGRIPA VAD SOM SÄGS!!!

Kläderna sen, huajaj! Satans påfund, säger jag bara! Stackars flickebarn som tvingas stolpa runt i alldeles för korta kjolar - Jesus förlåt dem - och färger som inte borde få finnas! Gubbarslen i kjoltyg, tänker ingen på barnen?! Finns det ingen myndighet som kan stoppa denna indoktrinering?

Jo visst, en ung herre var lämpligt uppklädd för tevepubliken, men han bröt snart ut i värsta dunka-dunka-akten. Fruktansvärt, kan inte Arbetsmiljöverket utföra korrekta bullermätningar och få det här spektaklet att upphöra? Var är de finstämda melodierna från programmets barndom? Då finge vare sig dialekter, utomländska språk eller detta helvetiska dunkadunka-elände!?!

Både jag och Gun-Brygg är överens om att programchefen borde åtalas för hot mot folkhälsan! SKA DET VARA SÅ SVÅRT?! FÖRBJUD DJÄVULENS OLJUD! Och så vill vi ha mer dragspel! En av de stackars flickebarnen hade ett dragspel, men det hördes ju knappt i all kakafoni! Minst ett dragspelssolo i varje bidrag tycker vi är ett lämpligt antal! Hör ni det, satans lakejer på televisionen! VA?!

Med vänliga hälsningar

Fröken Arga Arghild

Ilskemåla

Angry Bird

Nya tider, gamla förmågor.

På grund av Omständigheter så har Dagar & Demoner beslutat sig för att avsluta samarbetet med den billige skicklige recensenten Junker Jarl. Men misströsta icke! Istället har vi nöjet att presentera en helt ny recensent; Arga Arghild, som är ännu billigare skickligare!

Nedan följer ett kort pressmeddelande med biografi.

Pressmeddelande

Från Infernot

2012-02-10

Arga Arghild nytt schlagerankare på Dagar & Demoner!

Inför melodifestivalens andra deltävling kan bloggen Dagar & Demoner presentera sin nya schlagerrecensent: Arga Arghild från Ilsketräsk. Arghild kommer följa schlagerfestivalen för Dagar & Demoners räkning, och läsarna kan räkna med många insiktsfulla och djuplodande analyser.

- Arghild har mångårig erfarenhet av att bedöma och betygsätta resultatet av andra människors slit och vedermödor. Vi är extremt nöjda med att förhandlingarna gick i lås, säger en sönderslagen talesperson för bloggen.

- Helvetes jävla piss! Kallar du det här för ett citat?! Jag ska nog ge dig ett citat du minns! vrålar Arga Arghild argt och svingar sin pansarförstärkta handväska av sälbabyskinn på ett oroväckande sätt.

- Detta är en ny ärorik era i Dagar & Demoners fantastiska resa! Våra bloggkonkurrenter tar massjälvmord vid inloggningens murar! Hell chefen! Slutligen vill jag bara säga: Spring för livet! avslutar talespersonen och lyckas nästan undvika att träffas av handväskan.

Arga Arghild är född 1927 i Ilsketräsk. Hon har varit arg "så länge jag kan minnas, begrips, idiotjävel?!" och är känd bland annat från slaget om Domusparkeringen i Bråkeholm 1966, samt inte minst från vrålmassakern på Ullared 1984. Hon har gett ut 56 talskrikböcker och är allmänt avskydd av hela sin omgivning.

Paul is dead

Beatles? How about no?

Dagens demon, den 10 februari: Paul Dashiell

Van i helvete

Classic. Stylish. Dutch.

Dagens demon, den 6 februari: Jacob van Zuylen van Nijevelt

Crazy little thing called Jarl

Blogghelvetet besudlas och ockuperas av den lågavlönade tangentbordsslaven Junker Jarl.

Som tidigare utlovat, så kommer gårdagens deltävling i Melodifestivalen att recenseras av frilansskribenten Junker Jarl. Recensionen följer nedan. Mycket nöje!

Kväljande katastrof-kväll? Kanske kanon?

Låt min penna flöda, i ett sannerligt konstaterade, att dylika ting såsom musik ej är påkomna med tävling i åtanke. Emellertid är just musik skapad enbart i syfte att åstadkomma tävlan. Helbrygd, halvsant, kanonmat och så vidare. Arga kaninstrypare komma ifrån pepparkakeland, beväpnade med pojkaktig charm eller möjligen torkarblad, vem kan veta?

Inledningsvis en Banan, vilket var trevlig inledningsunderhållning före själva festivalen. Månne något omogen Banan som serverades, emellertid föredrages detta av somliga (idioter, etc). Låt mig pausa en stund vid Carola, som av någon anledning icke deltog. Det skulle hon inte ha gjort.

Mitt minne sviker, sades det, här och då, men för Junker Jarl - en recensent boende i mina gener - voro dock Afrodite en favorit. Jarlens svaghet för 70-talsosande svettdisco är vida okänd, typiskt! "Vem i helvete menar du?" säger polisassistenten, och det må vara hänt. Eller fot.

Teve är ett medium. Denna innehålla många ljuseffekter och s.k. kamerarörelser, vilket förvirra och framkalla yrsel hos ömma Jarlar. Hävstångseffekt efterlyses, på grund av invaderande Västgoter, och knallkofta i fint ylle. Felaktigt musikstycke gick segrande ur batalj.

Sammanfattningsvis: knödelbär.

Junker Jarl

Fiende och bengalisk tryffel

PS.

Queen - Crazy little thing called love. Spotify | Youtube

The Madman's Return

Blogghelvetet storsatsar och återintroducerar ett legendariskt namn.

Tro nu inte att det blir Dagens demon varje dag bara för att det vore logiskt. Det orkar jag aldrig. Dagens demon kommer när jag känner för det. Aight?

I morgon är det lördag och första deltävlingen i melodifestivalen. Inför denna stora tilldragelse har Dagar & Demoner anlitat en av marknadens billigaste bästa recensenter; Junker Jarl. Ja, ni läste rätt, så genomruttet dålig fantasi har vi numera att vi gräver fram ett av de mest uttjatade namnen i den historiska gödselstacken. Vi har därtill tydligen lagt oss till med ett kungligt vi. Vad tror vi att vi är, en ledarsida?

Nedan följer pressmeddelande kring denna historiska händelse.

------------------------------

Pressmeddelande

Från Infernot

2012-02-04

Dagar & Demoner storsatsar på Melodifestivalen 2012: Anlitar Junker Jarl!

Inför Melodifestivalens första deltävling i Växjö storsatsar den populära bloggen Dagar & Demoner. Bloggens läsare kommer helt kostnadsfritt kunna läsa recensenten Junker Jarls omdömen om de olika bidragen.

- Vi vågar utlova både ris och ros, inte minst eftersom Jarl är fullständigt oberäknelig. Hans kemiska sammansättning är legendariskt instabil, vilket har visat sig otaliga gånger, säger en talesperson för Dagar & Demoner, och påpekar att det är ett kungligt vi han använder.

Junker Jarl försvann från rampljuset kring år 2007, men är nu alltså tillbaka i hetluften. Han kommer enligt talespersoner från Dagar & Demoner att titta på tävlingarna på sin teve, hemifrån, eftersom "det inte finns en chans i helvetet att han släpps in på själva arenorna".

- Vi vill dock understryka att Junker Jarl endast frilansar, och är under korttidskontrakt. Faller detta väl ut kan det bli tal om förlängning ända över den stora Eurovision-finalen framåt maj, säger den mest skräckinjagande talespersonen och stirrar hungrigt på miaaaaaaarrghh!

---------------------------------

PS.

The Madman's Return är albumet som gjorde Snap! världsberömda. Här finns deras största hit Rythm is a dancer, som även innehåller en av världshistoriens säääämsta textrader: "I'm serious as cancer / when I say rythm is a dancer". Men det är en bra låt i övrigt! Spotify | Youtube

DS.

The Model

På bloggens etthundraförsta inlägg kom dess andra demon. And there was much rejoicing.

Dagens demon, den 4 februari: Isabella Eugenie Boyer

Är jag inte frisk, så säg? Skicka pengar.

PS.
Kraftwerk - The Model. Spotify | Youtube
DS

Spiel ein spiel mit mir

All work and no play makes Jack a dull boy.

Regler för den helt normala sällskapsleken "Dagens demon"

1. Gå till Wikipedia, förslagsvis den engelska versionen då den har flest artiklar.

2. Slumpa fram sidor med slumpfunktionen tills du hittar en sida som handlar om en avliden person.

3. Demonisera, på mindre än fem minuter.

4. Få mardrömmar.

Dagens demon, den 3 februari 2012: Miklós Kozma.

PS.

Rubriken är en textrad ur Rammsteins låt "Sehnsucht". Youtube.

DS.

Couch Potato

Blogghelvetet förtäljer huru livet övertagits af en riktig knöl.

När vi veckohandlade senast fanns det nämligen femkilossäckar med potatis på tillbud. Istället för att köpa den vanliga dosen av ett tiotal potäter (vi äter mest pasta och nudlar) blev det alltså en hel säck denna gång.

Eftersom vi bor i lägenhet så fick vi förstås genast ett problem när vi kom hem: var ska denna säck stå nånstans? Det slutade med att den hamnade i en av de större kökslådorna. Där är det mörkt, men dessvärre (dessbättre?) inte speciellt svalt. Potäterna började tämligen genast få groddar, så nu är vårt mål att äta upp dem så fort som möjligt.

Min fritid består därför just nu av spel, att läsa sci-fi, att skriva kampanj, och att klyfta/koka/skala potatis. Som en extraordinärt nördig kökshjälp i flottan, ungefär.

För övrigt: vem beställde all denna snö? Inte jag. Till ansvarig: Slipper gärna detta. Tack på förhand! Mvh Svår Kille på 31 jordsnurr

PS.

Weird Al Yankovic - "Couch Potato". Spotify | Youtube

Wicked Game

"Det enda som skiljer männen från pojkarna är

priset på deras leksaker" - gammalt djungelordspråk.

I veckan gjorde jag mitt hittills dyraste inköp i App Store. För 28 riksdaler fick jag spelet Elder Sign: Omens till min fina iPhone 4. Rekommenderas varmt, i synnerhet för de som gillar Lovecrafts Cthulhu-mythos. Ett av spelets styrkor är dess svårighetsgrad. Eftersom det är tämligen svårt att vinna blir varje seger extra söt.

Här är en kort men vettig recension:

PS.

Chris Isaak givetvis. Spotify | Youtube

DS.

Hey, hey, what's your name

Blogghelvetet döper en värld.

Nu när det faktiskt verkar som jag klarat tentan, och det är iallafall nästan två månader till nästa, så hoppas jag kunna skriva och skapa lite på min fina spelvärld igen.

Tidigare inlägg finns om troll, startplatsen Östra Oesis och världen i allmänhet.

Det är inte så viktigt rent spelmekaniskt, men det underlättar en hel del för mig att kampanjvärlden har ett namn. Inte minst kan jag tagga inlägg här på bloggen med namnet (den enda tagg förutom "livet och diverse andra fasor" jag har tänkt tillåta), och när jag gör kartor och skriver beskrivningar är det inte dumt om invånarna har ett namn på den värld de vistas i.

Ja, ni ser vart detta är på väg. Kampanjvärlden kommer heta Althari, efter den gamla dikten Waltharius. Jag gillar originalnamnet, men samtidigt kändes det lite för "latinskt" för en subartisk kampanjvärld med tydliga nordiska inslag. Således Althari.

Kampanjvärlden kommer f ö bli mindre - geografiskt - än vad jag planerade från början. Då var den nämligen tämligen gigantisk. Jag lägger hellre ner krut och kraft på detaljer inom ett mindre område, än att behöva göra mer svepande och generella beskrivningar av mängder av områden som rollpersonerna kanske aldrig ens kommer besöka.

Men allt annat står fast. Spelarna kommer utgå ifrån Östra Oesis, trollen är i princip spikade, och världen är som den är. Den närmaste månaden eller så kommer jag försöka skriva som satan, och få ihop en fungerande kampanjvärld som håller för många spelsessioner (om än inte i oändlighet), och sedan... ja, sedan är det bara att börja skriva äventyr också!

PS.

Rubriken är en referens till "What's your name?" av Depeche Mode. Spotify | Youtube

DS.

Saturday Night's Alright

Är för övrigt inne i en - högst oväntad - Elton John-period. Detta hänger intensivt samman med att han är huvudansvarig för filmmusiken till "Gnomeo & Juliet".

Det ska erkännas, jag hade hört en del dåliga saker om den filmen innan, så jag började titta på den med låga förväntningar. Kanske var det just därför jag tyckte den var helt okej. Faktiskt. Den är skitsnyggt gjord. Handlingen är visserligen formulär 1A, men där finns några bra sidokaraktärer och en del grejer som fick åtminstone mig att skratta (i synnerhet reklamen och beställningen för gräsklipparen "Terrafirminator" (vars röst görs av Hulk Hogan)).

Gillar du animerade filmer och/eller Shakespeare, så tycker jag den kan vara värd en titt. Mitt betyg: 3 av 5.

PS.

Rubriken är GIVETVIS en referens till Elton Johns superhit "Saturday Night's Alright (For Fighting). Spotify | Youtube

DS.

My home town

You know the drill. Bloggägaren har hittat något jättekul och bra, och vill göra samma sak. Visst är det tragiskt? Skicka pengar.

Snubblade in på bloggen Kollaps!. För att göra en lång och underhållande historia kort och tråkig så kan man väl säga att det är en blogg som drevs av Andreas Jismark (grundare av bandet April Tears (Spotify)) innan han bytte blogg och sedan bytte blogg igen. Smålandsbördiga Musiken som April Tears, från Tranås ("mest känt för Hyland och Pälsindustri. Idag lever inga av de två."), skapade har man förfestat till en del under åren.

Iallafall, i den här nedlagda bloggen finns flera inlägg som beskriver hur det såg ut när bandet precis startat igång, och om Tranås under det tidiga 90-talet. Mycket underhållande, särskilt listan på de 10 mest dråpliga ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.

Jag har aldrig satt min fot i Tranås. Men jag känner igen en hel del av karaktärerna och beskrivningarna av samhället. Det kanske är något med småländska samhällen och 90-talet, vad vet jag.

Hur som helst, så blev jag rejält sugen på att starta en blogg som beskriver uppväxten i min gamla hemby. Det skulle i så fall vara ett samarbete mellan mig och flera andra i min generation, det vill säga att vi blir flera skribenter på bloggen. Mitt långtidsminne är dessvärre permanent nedsatt på grund av att jag lär mig nya saker hela tiden, så jag kommer behöva de andras input för att minnas detaljer. Trekanten, som byn heter, rymmer många speciella karaktärer och händelser - särskilt från 90-talet. Om allt går i lås, så hoppas jag en sådan blogg kan startas upp under våren.

PS.

Rubriken är en referens till Wannadies gamla hit "My home town". Spotify | Youtube

DS.

Eighties! I'm living in the eighties!

Reminiscens kring en svunnen tid av floppy discs på 880kB,

extra drives (DF1) och handfasta metoder för vidareladdning.

Tog hem en Amiga-emulator häromdagen. Suget efter nostalgi blev mig övermäktigt. Tack och lov är vi gamla Amiga-nerds många, så det finns gott om resurser på nätet.

Amigan var för övrigt en fantastisk liten maskin. En dator gjord primärt för spel och musikskapande. Disketter på blott 880kB, men ofta räckte en eller två disketter för ett helt (relativt stort) spel. Med en extra drive (det var så vi kallade externa diskettstationer back in the days) var man ofta garanterad att slippa byta diskett överhuvudtaget. Med vissa undantag, jag minns exempelvis att Monkey Island 2 låg på tolv (!) disketter.

Internminnet låg på mastiga 512kb. Klockfrekvensen på ofattbara 7,09 Mhz. Upplösningen var 640x240, 6-bit color (64 färger alltså!) vid 25 frames per second.

Amigan kom i en brytpunkt mellan gamla tidens ångmaskins-datorer och den "moderna" hemdatorn. Att den var lite egen ibland, som datorer förr kunde vara, hörde till. Experter visste exakt vart på datorn man skulle rikta ett slag för att få igång en avstannad laddningsprocess (strax under lamporna som idikerade ström och processorverksamhet). Handfast och bra!

Ett av mina absoluta favoritspel (jag ägde en Amiga 500+, med en hel megabyte internminne) var Wings (1990) från Cinemaware - det legendariska spelföretaget bakom bland annat Defender of the Crown, It Came From The Desert och mycket annat. Man spelar som en pilot i engelska flygvapnet under första världskriget. Man skapar själv sin pilot i början, ser till att han får sina "Wings" vilket möjliggör värvning till den legendariska No. 56 Squadron RAF.

Förutom själva spelmekaniken, som är imponerande för att vara år 1990, lyfter spelet ytterligare av det faktum att man får följa skvadronens liv vid sidan av själva krigandet. Spelet förs nämligen framåt av skvadronens gemensamma flight journal, som ens karaktär själv är ansvarig för. Innan varje uppdrag (230 unika uppdrag!) kan man således läsa ett kort inlägg om livet på flygbasen, stort som smått, om tragedier eller glädeämnen. Det ger en extra dimension och atmosfär till spelet.

Här en recension som får med det mesta. Eftersom den är på tyska är det ett utmärkt tillfälle för lite uppfräschning av diverse subjektiv, dativ och glosor. Ni kan tacka mig sedan:

En grej med många Amigaspel var förresten att de var fruktansvärt roliga/fjantiga - även när grundspelet kunde vara tämligen seriöst. Det bästa exemplet jag kommer på är North & South (1989), ett krigsspel satt i amerikanska inbördeskriget, som mellan slagen är en orgie i fåniga ljudeffekter.

Kolla vid huvudmenyn, ungefär 50 sekunder in:

Ett spel som jag inte spelade riktigt lika ofta var Rock Star Ate My Hamster (1988). Medan jag spelade Wings långt in på 2000-talet, så spelade jag nog aldrig RSAMH efter att jag fick min första PC år 1995. Märkligt nog så minns jag fruktansvärt mycket detaljer från spelet ändå, inte minst musiken och ljudeffekterna.

RSAMH är relativt rakt på sak. Cigarrbolmnade Cecil Pitt och hans slyngel till sidekick Clive startar ett rockband. Du väljer hur många (1-4 medlemmar) som ska vara med, och vilka rockstjärnor du vill ha med, och vad bandet ska heta. Det finns många stjärnor att välja på, och de är alla parodier på dåtidens stjärnor. Bland annat finns Eddy Quicksilver (mystisk lik Freddie Mercury till utseendet), Dorrissey, Maradona, Rick Ghastley, By George, Mince, Kate Bushed, Bill Collins, Tina Turnoff med flera.

De olika stjärnorna kräver olika höga löner alltefter förmåga och berömmelse. Målet med spelet är att bandet ska sälja 4 guldplattor på ett år. Man kan turnera, träna, försöka sig på publicity stunts (vilket är högt spel, för ibland handlar rubriken om att en av bandmedlemmarna dött (exempelvis "Rock star dies in nuclear war!")). Man kan givetvis också spela in ett album (som man får döpa själv), som man sedan kan släppa, tillsammans med singlar (som man får döpa) med tillhörande videos (vars innehåll man kan påverka).

Banden man konkurrerar med på topplistorna är också parodier av dåtidens storheter. The Rent Shop Boys exempelvis. Här är en recension av detta relativt simpla, men rätt roliga, spel (Amigaversionen börjar vid 6:20 ungefär):

Var spelen bättre förr? Rent objektivt kanske inte. Men de här tidiga spelen har en viss charm. Det var inte blodigt allvar. Det var tramsigare. Det var kanske inte bättre spel, men i vissa fall var de kanske roligare.

PS.

Inläggets rubrik är från den fantastiska låten Eighties av Killing Joke från 1984.

Spotify

Youtube

DS.