Blogghelvetets tystnad bryts med en sjujävla smäll.
Först vill jag be om ursäkt för den låga uppdateringsfrekvensen här på blogghelvetet. Jobb, juletid och egenmäktigt förfarande har satt käppar i hjulet. Men nu är jag här igen, mitt gamla helvete, så vad gnäller ni om? Gör som jag, ta en grogg och var som en mänska vetja!
Som ni vet (?) planerar jag en större rollspelskampanj i en egenskapad värld som, efter en trög start, så smått börjat ta form. Jag skrev
lite om den i ett tidigare inlägg. Nu, kära läsare i allmänhet och kära rollspelare i synnerhet, följer ett satans långt inlägg av yttersta vikt för det framtida spelandet. Jag ger er härmed en första glimt av Världen:
(Uppdatering: jag har gjort ett tillägg sist i inlägget)
Östra Oesis är det enda området i Aales, kungadöme i kejsardömet Halerat, med ett större sammanhängande kultiverat jordbrukslandskap. Förrförre lantgreven, Rodvild Frodig, såg potentialen i sitt ärvda landområde och gjorde långtgående investeringar i dränering och markarbeten. Dessutom importerade han ett särskilt tåligt veteslag - frostvete - och lät utbilda sina undersåtar i effektivare metoder för jordbruk. Snart blomstrade hela landsänden, och både greven och bönderna vältrade sig i välstånd.
Landskapet i sig lämpar sig väl för spannmålsodling. Det är låglänt, med förhållandevis milda säsonger, till stora delar lättbearbetade marker samt näringsrik jord. Befolkningen försörjer sig i stor utsträckning på försäljning av olika slags grödor, framförallt vetet, men även på visst hantverk, då det finns småskalig produktion av koppar och järn i de norra delarna av grevskapet som gränsar mot bergskedjan Thotkarm.
Alla raser finns representerade i grevskapet, människorna utgör dock hela 95% av befolkningen. Alver finns bland köpmännen och soldaterna, det finns några få dvärgfamiljer, framförallt bland smederna och soldaterna. Halflings och gnomer existerar inte officiellt, men gör ett leverne som kringresande försäljare eller underhållare. Halvorcher finns, men dessa är oftast förvisade till de lägsta yrkesklasserna och arbetar som drängar, marklösa lantarbetare och så vidare.
Någon organiserad religion finns inte här, endast någon enstaka liten kyrka i köpingen kring grevens borg. Däremot finns en utbredd naturdyrkan. Inte sällan ser man bönder offra en griskulting för gynnsamt väder eller en större skörd. Som ett folk som lever på handel är man generellt sett välvilligt inställda till främlingar - så länge de kan göra rätt för sig via guld eller arbete. Som i övriga Aales, och i större delen av den kända världen, ses magiker och magi med skepsis. Enstaka bönder kan, när de inmundigat större mängder veteöl, tillerkänna nyttan av viss magi i skördetid, men officiellt är magi förbjudet. Hårda straff väntar den som anlitar en magikers tjänster, och för magikern själv väntar i bästa fall deportation till kejsardömets huvudstad, Halerat, långt nere i söder.
Samhället - i formell mening alltså ett grevskap - är löst sammanhållet under greven, som håller sig med en liten men vältränad yrkesarmé. Historiskt sett försörjs denna finansiellt och personellt via en särskild kombination av grevskapsskatt och värnplikt, men som vi snart ska se har detta nyligen ändrats.
Östra Oesis har en lång period av fred bakom sig. Genom handel och lösensummor har man undvikit större konflikter de senaste 200 åren. Kungarna av Aales har genom historien sett Östra Oesis som en slags öde buffert mot bergen i norr och vildmarkerna i öst, men efter greve Frodigs insatser ökade grevskapets stragetiska vikt. Sedan några decennier finns därför kungliga utposter - fortifikationer - i norr och öst. Dessas uppgift är i första hand att stoppa de grupper av orcher, jättar och troll som då och då försöker plundra bondgårdar i gränslandet.
I omgivningens ögon är Östra Oesis en landsände på dekis. Rodvild Frodig omkom vid ett dryckesslag - enligt legenden när han testade en sällsynt stark dryck som bergsmännen tagit med sig norrifrån - för drygt 40 år sedan. Hans son, Gaer Vildsson, försökte expandera jordbrukets möjligheter genom att köpa in frön från den sällsynta och mycket dyra frukten lochia, byta ut det fungerande systemet mot ett nytt anpassat för fruktens egenskaper, och genom piska och morötter tvinga bönderna att odla frukterna istället. Detta visade sig vara en ekonomisk katastrof för både honom och bönderna, då frukten inte alls tålde klimatet. Välståndet fick sig en knäck, och Gaer hämtade sig aldrig riktigt från nederlaget, utan blev alltmer tillbakadragen och nyckfull.
Sedan några år styr Rodvild Frodigs barnbarn, greve Seger Vildblod, över baronskapet. Hans intressen ligger främst i dyra spektakel, exotiska kvinnor och grandiosa tillbyggen på grevskapets borg, något som tvingat bönderna i Östra Oesis att betala allt högre skatter. Produktionen av frostvete har också sjunkit på grund av tvångsinlösen av mark när bönder inte kunnat betala de nya skatterna. Inga större organiserade markarbeten har gjorts på minst 25 år, och mycket av kunskapen kring effektiv odling ligger nu i gravfälten.
Den äldre generationen kan dessutom gå i ed för att vintrarna blir allt längre, och allt kallare, för varje säsong som passerar. Frostvetet verkar stå pall, men övriga grödor blir allt mer svårodlade.
Östra Oesis har dock alltjämt ett produktionsöverskott, och exporterar ännu sitt vete till de kringliggande grevskapen. Bönderna ser emellertid allt mörkare på framtiden, och i den mån det finns nedärvda förmögenheter får dessa ofta finansiera den äldsta sonens utbildning vid någon läromästare i en landsände med större framtidsmöjligheter.
Grevskapet töms således sakta på kompetens och kapital, samtidigt som produktionstakten stadigt minskar. Handelsmännen i den lilla köpstaden som omger grevens borg har också noterat detta, och de senaste året har många större köpmän från andra landsändar eller länder lagt ner sina filialer, samtidigt som ett antal lokala köpmän slagit igen butiken för att söka sin lycka någon annanstans.
För bara några månader sedan fick greve Vildblod nog av flyende köpmän, och införde en rekordhög straffskatt på den köpman som flyttar eller lägger ner sin verksamhet. Sedan dess har ingen köpman flyttat, men allt fler hyllor i handelsbodarna gapar tomma. Allt fler bönder får problem att sälja sin skörd på de lokala marknaderna. Allt fler oroas också av envisa rykten om nya skattepålägg, och över den nya ordningen där grevens soldater själva ska driva in en del av sin sold.
Ja, ni gissar rätt. Det är här, i Östra Oesis, som våra huvudkaraktärer finns. Det är här de lever och verkar när vår kampanj startar. Sannolikt har de också vuxit upp här.
För denna kampanj kommer jag som den maktfullkomlige DM jag är att ställa följande krav på mina spelare:
- Alla karaktärerna ska känna varandra sedan tidigare. Det kan vara ytlig bekanskap eller blodsbröder, men de vet om varandras existens.
- Alla karaktärerna ska, åtminstone från början, vara någorlunda välvilligt inställda till varandra.
- De spelare som, dåraktigt nog, väljer att spela en magiker kommer av naturliga skäl få en annan yrkesklass som "cover" i början, då magiker jagas och magi är förbjudet.
Seså. Börja fundera på vad ni vill spela för karaktär. Är du en soldat i grevens yrkesarmé, som tycker grevens nyordning med egenindrivning av solden är idioti? Är du en halvt förslavad halvorch som tröttnat på skiten och vill rymma? Är du en bondeson som vill söka lyckan? Är du en handelsman som trotsar straffskatten och vill söka lyckan någon annanstans? Är du kringresande försäljare, som lyckats dölja dina magiska förmågor än så länge?
Ja, det avgör ni själva, vad ni ska spela. Nu vet ni lite mer om förutsättningarna.
ADDENDUM
Här kommer mer nyttig info för den händelse ni börjar skissa på karaktärer.
Ytterligare begränsningar, eller "egenheter", som jag skulle vilja kalla det, vad gäller spelbara klasser/yrken:
Vill du spela en cleric? Vet då att denna värld domineras av en enda kyrka, och en enda gud (som logiskt nog kallas för Gud). Statskyrkan, för så kan man kalla den, är inte speciellt utbredd utanför de större städerna. Kloster är sällsynta. Det finns ibland ett tempel i någon av de större byarna, och vid marknadsplatserna där större vägar möts.
Det finns tre huvudtyper av clercis.
Den vandrande predikaren, utsänd av Gud för att trösta, hjälpa och omvända syndare. De lever ett tämligen fritt liv innan för ramarna som Den Heliga Boken sätter upp, och är populära nästan varhelst de visar sig.
Helaren i templet, som framlever sina dagar i något av Guds alla tempel, där man - mot skälig ersättning givetvis - kan få bot och lindring för diverse olika otäckheter.
Legosoldaten - uthyrd av kyrkan till arméer som anses ha tillräckligt gott syfte och vars kung eller greve är tillräckligt pålitlig som donator till kyrkan. Dessa clerics tjänstgör i de privata arméer och är mycket eftertraktade, då de gör stor nytta i fält.
Som cleric kommer du alltså inte kämpa mot andra clerics eller kyrkor med andra religionsuppfattningar i första hand, utan mot syndare och mot ogudaktiga ting, dvs monster. Den värsta formen av synd är demondyrkan, vilket bland annat innefattar bruket av demonisk magi - som råkar vara all magi som inte utförs av clerics eller paladins.
Vill du spela druid? Välkommen! Druider i denna värld är shaman-typer, och brukar faktiskt lämnas i fred av lokalbefolkningen (såvida lokalbefolkningen inte behöver en syndabock) till skillnad från wizards. Om någon officiell person, en soldat, en cleric eller skatteindrivare osv däremot får nys om din verksamhet, ja då är du i fara.
Vill du spela bard? Välkommen! Livet som bard är svårt, eftersom hela ditt yrke ryktas bygga på utförande av otillåten demonisk magi. Få kungar eller grevar vågar ha en bard anställd, man vill inte ha problem med kyrkan. Finner man en bard i tjänst hos en greve eller kung så är det ofta ute på landsbygden, dit kyrkan nästan aldrig kommer. Folk i allmänhet gillar dock underhållning, men liksom för druiden vänder lyckan snabbt om befolkningen behöver en syndabock.
Vill du spela ranger? Välkommen! I landsändar med stor bondebefolkning ses rangers som utbölingar och snyltande latrövar. I mer skogstäta delar av länder är ranger snarare det enda alternativet. Böndernas misstänksamhet gör givetvis att rangers måste vara försiktiga med att bruka spells i vissa områden. Bland andra rangers är det dock fritt fram.
Vill du spela wizard? Bereden dig på att bli bespottad, avskydd och jagad. Hela din uppenbarelse är en illegal verksamhet. Allmänheten kommer i regel vägra hjälpa dig, handelsmän kommer inte släppa in dig, grevar och kungar kommer jaga dig (då det är deras plikt), prisjägare kommer jaga dig för belöningen och kyrkan kommer jaga dig för den du är, och för särskilt jobbiga fall av magiker - exempelvis om man ser dem i grupp - så finns alltid möjligheten att Kejsarens Heliga Riddare skickas ut.
Vill du spela paladin? Ojoj. Det finns bara en slags paladin, en edsvuren medlem i Kejsarens Heliga Riddare. De är en väloljad, välfinansierad och välutbildad elitstyrka direkt underställd Kejsaren, och den har endast ett syfte: jaga magiker som vanliga soldater inte rått på, eller grupper av magiker.
Vill du spela fighter? Härligt! I denna primitiva värld är muskler och vapen alltid eftertraktade. Det finns gott om arbete, och de flesta känner sig något tryggare från orcher, troll och annat skit i din närhet. Kanske är du i tjänst hos någon lantgreve, eller vakt hos en rikare bonde, eller kanske t o m hos någon kung.
Vill du spela rouge? Tja, du är väl lika populär som tjuvar är mest. Med största säkerhet bedriver du din verksamhet i någon köping eller i en av de få större städerna. På landsbygdens bondgårdar finns inga större rikedomar att hitta, men däremot kan man ju alltid bli rövare och råna folk som färdas på landsvägen...
That should about - i allmänna ordalag - cover it vad det kommer innebära att spela de olika klasserna.
