Game of Game of Thrones

Blogghelvetet förtäljer om sin fascination för långsamtgående televisionsserie, ägnad åt onda handlingar, våld, snusk och män i skägg.

Jag är ett stort fan av Game of Thrones. Nej, jag har inte läst böckerna i A song of ice and fire, men jag tänker göra det så småningom. Typ kanske i sommar, om jag hinner. HBO:s tv-serie är mycket framgångsrik och fick snabbt ett stort följe av tittare och fans. Säsong två är ännu mer framgångsrik - tittarmässigt - och en tredje säsong är redan beställd.

Ja, det finns förstås kritiker. Serien är för mörk, att det är för mycket sex, handlingen går för långsamt framåt. Jo, visst är det en mörk serie, som dessutom kräver tämligen mycket av tittaren, där man långsamt men metodiskt pusslar ihop bakgrundshistorier och introducerar karaktärer och deras olika relationer till varandra. Jag har inga problem med att handlingen går långsamt, så länge som karaktärerna är intressanta i sig, vilket jag tycker att de är, generellt, man har ju alltid sina favoriter samtidigt som man finner andra mindre intressanta.

De flesta av karaktärerna är osympatiska i någon mån. Detta är helt i sin ordning, sett till miljön och vad historien handlar om: maktkamp, tronföljd, familjefejder i en episk, high fantasy/medieval fantasy-värld. Var medeltidens kungar, adel eller upprorsmän sympatiska individer med respekt för mänskliga rättigheter? Livet i antika Rom, en dans på rosor för den med ambitioner? Eller rivaliteten mellan maffiafamiljerna på 20-talet, var det en tebjudning? Verkliga makthavare har aldrig hittat på de mest utstuderade sätt att tortera fångar?

Jag tycker det är uppfriskande när tv-serier vågar visa en brutal verklighet som mycket väl kunde varit vår egen, med med ett manus där de goda, ärliga och rätt igenom rättskaffens karaktärerna inte alltid vinner. Hade de goda alltid vunnit i vår egen historia hade vi knappast haft korståg, koncentrationsläger, krig eller avrättade frihetskämpar.

Men märk väl att även de osympatiska karaktärerna har en bra motivation till varför de beter sig som de gör. Ingen är rakt igenom ond, utan de agerar utifrån omsorg om sig själva, sin familj, kärlek eller pliktkänsla. Eller ja, prins Joffrey är väl rakt igenom ond visserligen, men även i hans fall börjar en bakomliggande orsak börja skymta: han är komplett galen.

Har jag någon kritik mot serien är det möjligen att antalet "storylines" kunde reducerats med ett par stycken. Samtidigt har jag ju inte läst böckerna, och det kan vara så att även en story som verkar oviktig just nu ska knytas samman med huvudhandlingen på ett viktigt sätt längre fram. Detta med många olika storylines blir väl också konsekvensen av att man valt att följa böckernas handling så minutiöst - ett ganska ovanligt grepp i film/tv-mediet.

Sen hjälper det säkert att jag generellt sett verkligen gillar high fantasy i medeltidsmiljöer, i synnerhet om realismen känns hög. Det är ingen slump att jag älskar historiska noveller (dvs i princip fantasy) som Arn-serien, eller att jag avgudar Folletts böcker Pillars of the earth och World without end, eller att jag stornjöt av att läsa Katedralen vid havet av Falcones. Vad kan jag säga, jag är historienörd och gillar en bra historia, då är dessa böcker - liksom Game of Thrones - rena jackpot:en.

I förra veckan fick jag nys om att det snart släpps ett Game of Thrones-RPG till Xbox, PS3 och PC. Min cyniska ryggmärgsreflex var "äh, de försöker bara casha in på tv-seriens framgång", ty det har gjorts många gånger förr när en film eller tv-serie blivit framgångsrik. Tji fick jag dock, för det visade sig att spelet varit under utveckling i sju (!) år, alltså långt innan HBO började sända sin version av böckerna, och att George R. R. Martin själv medverkat i utvecklingen av spelet. Snarare var det så att spelutvecklarna fick backa tillbaka när HBO började sända serien, för att göra om vissa miljöer i spelet så de stämde bättre överens med hur HBO framställt dem.

Enligt utvecklarna och det jag sett så påminner spelet en hel del om Dragon Age: Origins, som jag älskade. Jag har haft funderingar på att köpa ett spel i maj; Assassins Creed: Revelations men nu vete fan om det inte blir Game of Thrones istället. Eller båda?

En fråga är oundviklig när någon släpper ett RPG baserat på Game of Thrones. Lyckligvis ställs också frågan till en av utvecklarna 10 minuter in i Gamespots Daily Demo om spelet: "Sooo... can you slap Joffrey?". Svaret är: Dessvärre inte. Men som tröst kan vi alltid titta på när Tyrion Lannister gör det:

Pure Imagination

Ett inlägg som mycket konkret demonstrerar varför

vår hjälte inte arbetar inom televisionens produktionsbolag.

Jag började skriva för teve när jag var cirka 13 år. Då började nämligen jag, och några av mina vänner, att göra fan fiction av "Rederiet". Den populära svenska såpoperan hade gått i någon säsong och vi var imponerade.

Problemet var att vi endast hade vår fantasi. En fantasi utan budgetramar. Snart befann sig en kärnvapenbestyckad M/S Freja på världsomseglingar för att kriga med hemliga nazistubåtar som gömt sig på havets botten sedan 1940-talet. Och Rebecca Dahlén hade fått ta över hela skiten, för hon var hetare än Reidar. Ungefär så minns jag det.

Varför jag tar upp det? Jo, idag läste jag en text av Spoony. Det var en del i hans serie "Reasons I Shouldn't Write Screenplays". I texten beskriver han en fiktiv sextonde säsong av "Cityakuten". Needless to say, för de som sett en del av Spoony, så spårar handlingen ur ganska fort, och läkarteamet får både zombiefarsoter och militären på halsen.

Det är typ fan fiction, även om Spoonys text mer försöker visa på hur han hade velat återuppliva en serie som sedan länge gick på tomgång. Eller en del kanske inte vill klassa det som fan fiction, men det skiter jag i, det är ändå inte poängen.

Poängen är att det här görs alldeles för sällan. Gamla serier får gå på tomgång för att till sist läggas ner. Varför inte kasta om handlingen totalt. Visst, en sådan omsvängning kan, som Spoony också är inne på, skrämma bort många fans, men det kan också vinna en hel del nya. Vad hade exempelvis kunnat hända i en elfte säsong av "Tre Kronor"? Vilka karaktärer dog egentligen i sista avsnittet av den tionde säsongen, när Sten Frisk sprängde sig själv och hela lokalen i luften? Eller hände det aldrig? Var det bara Reine som drömde?

Eller skulle en elfte säsong handla om Sten Frisks vistelse i helvetet och om hans genomruttna själs strävsamma kamp för att återta en plats på jorden? Vad händer när Satan ser potentialen och befordrar Sten Frisk till en demonisk varelse med överjordiska krafter och återför honom till en intet ont anande värld?

Eller skulle den elfte säsongen följt sorgearbetet hos ett litet mellansvenskt samhälle som drabbats av en gigantisk katastrof, en handling där otröstlig förtvivlan snart ger vika för kvardröjande ångestsyndrom, bitterhet, uppslitande arvstvister och skuldkänslor. Ett samhälle i obalans, helt oförmöget att hantera ankomsten av en mystisk man som utlovar en nystart, som inspirerar och föder drömmar. Men är nykomlingen verkligen den han utger sig för att vara, och vad menar han egentligen med sitt prat om "den sköra balansen mellan kvardröjande död och alltjämt levande själar"?

Eller var explosionen i själva verket en avancerad försäkringsbluff? En okänd ägare till "Tre Kronor" dyker plötsligt upp i början av en elfte säsong, och kan inkassera ett mångmiljonbelopp på den försäkring fastighetsbolaget tecknade bara veckor tidigare. Han lovar att återinvestera pengarna i lokala projekt, men det visar sig snart att det bara är de lokala företagen och kommunen som pumpar in pengar i de gemensamma projekten. Samtidigt börjar någon gräva upp gravarna på kyrkogården...

Kom inte och säg att ni inte hade velat se en elfte säsong om det haft ramhandlingar som exemplen ovan! Jag hade fanimej suttit klistrad! Ring teve och tjata! Och när ni ändå gör det, be dem om en 21:a säsong av Rederiet också. Det sägs att Reidars skatt ligger nedgrävd någonstans i Karibien!