Pojken och kråkan

Blogghelvetet berättar lite om antropomorfiskt inriktade rollspel och huru hans

karaktär redan är den självklare hjälten, ett faktum som erkännes av alla inblandade.

Nu har jag faktiskt testat att spela Ironclaw för första gången. Visserligen missade jag - eftersom jag har många och vansinnigt viktiga plikter - första äventyret, själva introduktionsäventyrets första halva, men i andra halvan deltog min unga spellbinder Morothar med liv och lust. Utan honom och hans välriktade Eyebite så hade spellbinder-skatan som låg bakom eländet i skogen (ritualmord och kidnappningar och annat smått och gott) kommit undan.

När kråkjävlen började flaxa iväg från en strid som hans underhuggare var på väg att förlora kunde man ju tro att loppet var kört. Ingen av gruppens karaktärer kan flyga, och mig veterligen har ingen något vettigt distansvapen. Men en Eyebite... om den lyckas så blir mottagaren Enraged, och måste ägna alla sina actions på att anfalla. Så skatan vände om, började anfalla och blev prompt nedslagen.

Morothar saves the day. Som vanligt, höll jag på att skriva trots att det var hans första äventyr.

Spelmässigt då? Ironclaw använder dicepools med olika tärningar, från d4 till d12. Eftersom du vanligtvis ska slå högt för att lyckas är det alltså bra att ha många höga tärningar i sin pool. I själva grunden är det bra, och jag gillar verkligen tänket med motton och personlighet som omväxling från de klassiska alignmenten i D&D (även om dessa också har sina fördelar). Såhär i början blir det lite bökigt när man ska försöka hålla koll på vilka olika extra effekter som är i spel och som kan ge extra tärningar i poolen, inte minst för att själva skadesystemet också påverkar antalet tärningar.

Hittills gillar jag det. Jag är inte säker på att jag föredrar det framför det mer klassiska d20-systemet eller d100-spel, men det finns helt klart element i det som innehåller en hel del spännande nytänk.

PS.

Flickan och kråkan, förstås. Med Timbuktu, givetvis. Spotify.

DS.

Down in Mexico

Ett litet inlägg om musik, oväntade kombinationer och sällsamma kulturella traditioner, samt hur en liten pojk från Trekanten kan nå ända till dansgolven i latinamerika.

Mexikansk aggro/industrialsynth, kan det vara något? Folk tror man skojar när man berättar att man lyssnar mycket på det för tillfället. De tror att man hittar på. Skulle jag? Va? Ja, det skulle jag mycket väl kunna ha gjort - jag är ju lite "rolig" på det där crazy sättet. Men den här gången är det inte hittepå, utan helt fint och äkta.

Jag slölyssnade lite på Kriminal Minds för ett par år sedan. Fastnade inte riktigt då. Men efter att en kompis skrev om dem på FB gav jag deras senaste album Resistance Against (Spotify) en ny chans, och då fastnade jag. Vad gäller musik är jag en ganska utpräglad humörmänniska och kan tycka något är fullkomligt briljant ena dagen, för att nästa dag bara tycka att det är "bra", för att nästa dag anse det vara briljant igen.

Kriminal Minds är alltså från Mexiko, och bara det är ju lite kul. Electroscenen i just Mexiko är dock enormt stor. Exakt varför det är så har jag aldrig efterforskat, men jag vet att det redan under sena 80-talet var jätterusningar till Depeche Modes konserter där.

Nu kommer ett roligt litet sidospår från ämnet:
Min gode vän Mr Flow och hans medlemsomsättningsintensiva band Vision Talk, som spelar en bastardversion av italosynth (inledningsvis i klippet ser ni basstrukturen på det fina vattentornet i Berga, Kalmar), ska exempelvis turnera i Mexiko i höst. Detta enligt önskemål från arrangörer där, och då är Vision Talk knappast ett stort band i Europa, eller Sverige, men deras låtar spelas ändå på nattklubbar i Mexiko City.

Mr Flow sitter i en liten hemmastudio på Kungsgårdsvägen i Kalmar, där han sjunger/spelar in, mixar, producerar och mastrar. Därifrån till ett dansgolv i mångmiljonstaden Mexiko City känns steget långt, men det är det alltså inte.

Men åter till Kriminal Minds. Här är min personliga favoritlåt från Resistance Against:

PS.
The Coasters - Down in Mexico
DS.

Space Oddity

Blogghelvetet berättar om en sällsam idé, förverkligad i rekommendabel tidskrift.

Jag har läst serier sedan 1983. Många olika genrer, stilar och berättelser har det blivit genom åren. Svenskt, amerikanskt, belgiskt, franskt, spanskt, japanskt, italienskt, norskt, danskt, finskt, äventyr, thriller, satir, strippar, sport, Disney, scifi, deckare, skräck, superhjältar - alla stilar och sätt har sin charm.

Utopi - ett svenskt seriemagasin för episka serier, vars blogg jag för övrigt länkar till här till höger - har i sitt senaste nummer en av de mest bisarra svenska serier jag läst. Eller åtminstone själva idén till serien är en av de mer galna jag snubblat över.

Serien heter

Christer Fuglesang

Kungen av Rymden

The Son of Northern Darkness

Prologen berättar hur Fuglesang kröns till Kungen av Rymden i Cyber-Valhalla, och att han även "fått" en jetmotorcykel ("Ving-Tor"), en norsk groupie och en sexbröstad rymdkvinna. Ja, ni hör ju själva. Fantastiskt, helt enkelt, den timide och slätstrukne svenske astronauten Christer Fuglesang blir en playboy/actionhjälte i någon form av alternativ rymdverklighet. Galenskapen i idén förstärks av hur snygg och väl genomarbetad serien är bildmässigt.

Emil Maxén står för "Text, idé och bild". Det är första, men säkerligen inte sista, gången jag hör talas om honom. Exempel på hans verk finns på hans hemsida. Serien om Fuglesang känns som en one-shot, men jag har gärna fel.

PS.

David Bowie - Space Oddity på Spotify

DS.

Sluta spela Bingolotto

Bloggen ställer de viktiga frågorna.

Vad är det för fel å lira rock'n roll? frågar sig Eddie Meduza i sitt (givetvis) refuserade bidrag till Melodifestivalen. Ja, det kan man fråga sig. Det är väl inget fel med det?

Lika lite fel är det att lira rollspel. Nu börjar jag nästan bli snurrig på alla sorters spel och karaktärer som är i "luften", men det är väl bara åldern som tar ut sin rätt. Jag har ju lyckats att inte-dö i ytterligare ett år, och kategoriseras således numera åldersmässigt med en ny slutsiffra.

Slutsiffror var viktigare förr, tycker ni inte? När man var tvungen att ha en viss slutsiffra i telefonnumret för att få ringa in och tävla på radio och teve - det fruktade Bingolotto exempelvis. Jag undrade alltid om de kunde kontrollera så man VERKLIGEN hade rätt slutsiffra - eller om det kunde vara värt att chansa. Men väluppfostrad som man var (notera avsaknaden av presens) så testade man aldrig något så vågat och vådligt.

I morgon är det fredag. Det tycker jag är trevligt.

PS.

Eddie Meduza - Sluta spela Bingolotto på Spotify

DS.

Games people play

Blogghelvetet berättar om den allra senaste och finaste utvecklingen i

rollspelens förlovande land.

Då har man testat Ironclaw. Eller det har jag ju inte, jag var tvungen att gå och hämta upp bilen och köra hemåt när jag var klar med karaktärsskapandet. Tycker det verkar lovande, gillar dicepoolvariationen och med olika tärningar blir det ytterligare en dimension i de hele, som danskjävlen säger.

Karaktären är en tämligen typisk Basse-karaktär. En antropomorfisk panter, som är spellbinder, en ambitiös men tystlåten sådan. Jag spelar sällan brutala krigartyper. Istället är jag ofta präster, mentalister, nekromantiker, tjyvar, charlataner, dilettanter, barder eller magiker.

Just därför ska det bli intressant att påbörja den andra kampanjen som är under uppstart, där jag tänker spela en barbar, halvorc och allt. Den kampanjen är inte i Ironclaw utan i det hemmasnickrade bastard-D&D-DoD-AD&D-systemet som Bex ägnat sisådär 10 år till att förfina. Åh ja, just det, barbaren ska vara en kvinna också. Jag tror inte jag spelat en kvinnlig karaktär sedan den nekromantiskt begåvade familjen Sunshadow härjade som värst.

Googla orden female half orc barbarian ska man inte göra.

PS.

Inner Circle - Games people play

DS.

Let's take a map of the world

Nya tider, nya influenser, och framförallt massa siffror och kartor!

Detta är C6. Det är en sektion av den massiva stad jag håller på att skapa till min rollspelskampanj/värld Althari. Ja, ni läste rätt. Det som tidigare uttryckligen var tänkt att bli en vildmarks-intensiv kampanj är nu, i princip, en renodlad stadskampanj. Jag skyller på Spoony och hans Countermonkey-avsnitt om Thieves' World.

Spelarna kommer alltså inte längre att starta i den lantliga avkroken som är grevskapet Östra Oesis i kungadömet Aales, långt upp i norr. Icke icke! Nu startar de i kejsardömets hjärta, i själva huvudstaden, som är omnämnd i ett tidigare inlägg men som hunnit byta namn. Här är klimatet kanske inte helt behagligt, men det är definitivt mildare än i Östra Oesis.

C6 är en av 100 (!!!) kartsektioner (jaja, alla 100 innehåller inte lika mycket). Staden är 10 000*10 000 pixlar stor på skärmen. Skalan är 100 m = 250 px. Staden är alltså cirka 16 km². Den innehåller drygt 10 000 byggnader i olika former, parker, gator, torg samt en ringmur med torn. Man kan inte komma så mycket längre ifrån vidsträckta skogar. Spelarna slipper kanske springa på troll eller illasinnade vättar, men staden rymmer helt andra, minst lika jävliga, faror.

Själva grundtanken med Althari kvarstår dock. Det är samma spelvärld, men händelserna är förflyttade till kejsardömets huvudstad. Magiker är alltjämt illa sedda, det finns bara en organiserad kyrka (och därmed endast en officiell Gud) och så vidare.

Kartdelen C6 har jag tidigare presenterat för de som följer mig på Twitter. Nu är det dock dags för en världspremiär. Här kommer hela stadskartan, i ytterst litet format (250x250 pixlar, vilket ger en skala på öööh 1:40 va?), men den ger åtminstone en vink om hur staden ser ut... just nu:

Nu kan ni också se var C6 passar in. Kartan är bara det första steget, den ska ju fyllas med innehåll också. Platsegenskaper, som kan innehålla allt från rena miljöbeskrivningar till kompletta listor över inventarier, NPC:s eller quest-relaterad information, ska skapas, och eftersom det är en stad så kommer de flesta platserna vara byggnader av olika slag. Det ska finnas gott om olika byggnader att besöka - det är själva poängen med en stadskampanj.

Jag räknar med att varje sektion kommer ha 5-10 byggnader med egna beskrivningar. Det innebär mellan 500 och 1000 byggnader totalt sett. Lite löst räknat så tror jag att jag kommer få lägga mellan 250 och 500 timmar på att beskriva olika platser i staden. Det tar åtminstone en halvtimme för att plita ner t ex vad värdshuset The Mad Boar har för miljö, meny, personal, standard, klientel, och eventuella plotitems eller t o m sidequests. Men, eftersom rollpersoner är opålitliga typer som säkerligen skulle råka bränna ner hela staden under första äventyret, kommer jag skapa det mesta i etapper.

Ni kanske noterar en byggnad som sticker ut i kraft av sin storlek? Kan avslöja att det är en borg, och Kejsarens Heliga Riddares (den här kampanjvärldens paladiner) högkvarter. Ni ser också ringmuren och att det finns en hamn.

Jag ville ge en liten förhandstitt på det monster jag håller på att skapa. Som ni förstår är det en bra bit kvar innan det kan bli tal om någon kampanj, men det kommer. Kanske man kan köra en heldags introduktionsäventyr framåt sommaren.

PS.

Depeche Mode - And then...

DS.

Gone insane, but the memory remains

Blogghelvetets minne sviker under en längre period, men till sist återupprättas förtroendet för dess kapacitet, och världen ligger återigen för blogghelvetets fötter.

I dag har jag haft ett par strofer ur en låt på hjärnan. Jag kunde för mitt liv inte komma på mer än raderna "All aboard, all aboard woo-ho!" och "Come on let's go for a ride". När jag väl fick tillfälle att Googla raderna så hittade jag ingenting vettigt. Någonstans i hjärnbarken fanns också en fast övertygelse om att låten handlade om tåg på något sätt.

Till sist, efter att jag börjat lägga till sökord som "eurodisco" (jag ville också minnas att låten var av den karaktären) så fann jag vad jag letade efter. Nu undrar jag hur jag nånsin kunde glömma bort kära gamla KLF.

The KLF är förstås ett av de skummare banden på 90-talet. Kallar man sig alternativt för KLF (samtidigt som man vägrar förklara vad det står för), "Justified Ancients of Mu Mu", "The Timelords" och "The JAMS" så är man i regel lite speciell.

PS.

Metallica - The Memory Remains

DS.

Ett mirakel som kallas catchig refräng

Pinsamma sanningar uppenbaras för läsekretsen. Kommer

blogghelvetet någonsin återhämta sig?

När vi ändå är inne på åtalbar musik...

... så måste jag tillstå att Ranelids och Sara Li:s låtjävel har fastnat i min hjärna. Slingan är så inihelvete fästande. Den låter lite som sån där musik som spelas i bakgrunden när man fipplar i menyer på tv-spel. Just sådan musik som också brukar sätta sig, i och för sig.

Se klippet på egen risk. Låten finns också på Spotify.

Mann Gegen Mann

Blogghelvetet utlovar att detta aldrig kommer bli en politisk blogg, men vill ändå lyfta ett fall av lagstiftning, uttänkt och genomförd av människor vilka tänka med anus.

Detta är ingen politisk blogg, och kommer aldrig bli det.

Jag kan emellertid inte undvika att kommentera det faktum att politikerna i St Petersburg, Ryssland, stiftat en lag som förbjuder "propaganda" för homosexualitet. Själv anser jag att det behövs lagar mot lagstiftare som tänker med arslet.

En särskilt driven politiker vill snarast testa lagstiftningen genom att väcka åtal mot det tyska metalbandet Rammstein. Detta eftersom frontmannen Till Lindemann torrjuckat keyboardisten Flake på scenen (vilket han gör ibland, och vilket Rammstein råkat illa ut för i USA tidigare).

Även om lagstiftarna i St Petersburg alltså tänker med röven, så vore det på ett sätt spännande att se Till Lindemann i rysk domstol. Om så blir fallet, så hoppas jag han och alla de andra intar domstolen i full Mann Gegen Mann-mundering.

Military Fashion Show

Extraordinärt! Fantasieggande! Fabulöst! Allt är en lögn!

Nej nu ni, nu är det väl fanimej dags för ett blogginlägg igen? Det fina med just den här bloggen är att jag inte behöver skriva riktigt så ofta som man egentligen borde, utan lite mer när jag själv känner för det. Begrips?!

Då jag är kulturellt lagd, och en föreningsmänniska - mitt stora egentidsbehov till trots - så har jag ibland plikter gentemot dessa föreningar och människorna däri. I morgon/idag är ett sådant tillfälle. Föreningen Turbine, där jag sitter i styrelsen, arrangerar vårens första VOID på Studentpuben i Kalmar. VOID är, enkelt sammanfattat, en alternativ klubbkväll där det spelas elektronisk musik såsom synth, EBM, industrial och alla möjliga genrer och subgenrer inom det alternativa och elektroniska. Men egentligen måste man vara där för att fatta...

En extra rolig grej med VOID är att folk verkligen går in för det. Vi har ingen dresscode, men vi uppmanar folk att klä upp sig. Det är en salig blandning av lack, militäruniformer, punk, goth, gasmasker (!), synth - allt i en härlig spontan modeshow av kreativitet.

Ja, jag är så himla alternativ - svartklädd och förmodligen med vita hängslen - och flitig att jag kommer missa Melodifestivalens fjärde deltävling. Arghild har meddelat att hon inte vill se den själv. Så ni får nog ge er till tåls till "Andra chansen" eller finalen innan Arghild gör någon slags ilsken comeback här... "ät hästskit era jävlar!" hälsar hon förresten.

Men hey, ni har ju det här blogginlägget iallafall? Det är ju alldeles nytt. Kan med fördel läsas två gånger. Kanske ni hittar något dolt budskap?

Eller? Inte? Y U NO LOOK AGAIN?

PS.

And One - Military Fashion Show.

DS.

I take pictures

Spermarelaterad reaktion leder till rekordmånga bilder. Nu också med drinkrecept.

Arga Arghild låter meddela att hon är så arg över att SVT "låter den där ordkrämaren Ranelid stå och vråla om sädesvätska i teve" att hon inte ids recensera deltävling tre i årets Melodifestival. Kanske återhämtar hon sig i tid till nästa helg, eller åtminstone kanske till finalen.

Istället följer här en intressant bilddokumentär där vi får följa blogghelvetet under en vintrig svensk lördagkväll år 2012.

I en busskur, i väntan på buss 401, som skulle ta mig och herr Flow hem till Oakman.

Ute i alldeles för god tid. Dumarsel. Får frysa.

Här har värden fixat en rejäl laddning Vodka Marianne! Vodka Marianne är helt enkelt krossade Marianne-karameller som värmts upp och sedan kylts ner, blandat med vodka. Smakar alldeles förträffligt vidrigt! Så kan det bli när man inte har något groggvirke hemma.

Visst ser det lite ut som bajs?

Här ser vi mr Flow avnjuta en Vodka Marianne. Se så glad han är.

Det ser ut som såna där grejer killarna i Dirty Sanchez brukar dricka "on a dare".

Av någon anledning uppstod en diskussion om att taket "var för lågt". Efter mätning kunde dock värden konstatera att takhöjden följer standardmåttet om 2 meter och 40 centimeter nästan på pricken: 2,38 meter blev domen.

Och så här såg det ut på kvällens första anhalt. Bilderna kommer i konstig ordning och jag orkar inte fixa till det. Precis som i t ex de senare Final Fantasy-spelen finns ändå ingen begriplig handling, så varför bry sig?

Och så kallar de MIG för Spotify-Hitler. Bah!

Vid en första anblick ser det kanske ut som en galnings verk, ett brev bestående endast av ordet AH AH AH AH AH och lite blodstänk, men det är faktiskt ackord och en text. Flow är ju såndär musiker och skriver ner saker när han kommer på dem.

Fotot av en drink, stående på bardisken, är den sista bilden i

mobilkameran som finns från kvällen.

Detta är mycket talande.

PS.

Photographic pictures.

DS.

Adolph Hitmaker

EnTvå sedelärande berättelser om hur vår hjälte fick sådana otrevliga öknamn. Avslutningsvis välsignas ni alla med ett svar på en av de stora frågorna i vår tid.

Bekantskapskretsen kallar mig Spotify-Hitler. Det beror på att jag är diktator över spellistan vid diverse festligheter. Ingen annan än jag får bestämma soundtracket till vår kollektiva förgiftningsorgie.

På senare tid har de också börjat kalla mig app-Hitler (de är, som ni förstår, inte speciellt fantasifulla) eftersom jag bannlyst vissa iPhone-applikationer från fester. Ni vet såna där autodance-appar där man spelar in videosekvenser som appen sedan mashar ihop till en dansvideo i takt med musik?

Why so Hitlery? kanske läsaren tänker nu, det är ju trots allt en av de där stora frågorna som alla människor funderar över ibland. Svaret på den frågan är att jag behövde minst en bra ursäkt för att lägga ut ett autodance-klipp med Hitler.

PS.
Angående rubriken.
DS.

Crazy bitch

Traditionell teveunderhållning visar sig inte falla den äldre tittarskaran på läppen, här manifesterad i en enskild recensents sakliga bedömning.

Dagar & Demoners frilansande recensent Arga Arghild från Ilskemåla har en hel del åsikter om Melodifestivalens deltävling 2.

Katastrofelände på bästa sändningstid

Slyngel!

Här hade jag och Gun-Brygg ockuperat soffan för en trevlig stunds underhållning, men icke! Är det dylikt trams som tv-licensen används till? Vad hände med alla trevliga caféprogram!? Det är för mycket utländska språk på teve, särskilt på de dära MTV och CNN. Varför sjunger de jävlarna inte på svenska? Och varför tillåter programcheferna dialekter? DET ÄR INTE SÅ LÄTT FÖR OSS GAMLA ATT BEGRIPA VAD SOM SÄGS!!!

Kläderna sen, huajaj! Satans påfund, säger jag bara! Stackars flickebarn som tvingas stolpa runt i alldeles för korta kjolar - Jesus förlåt dem - och färger som inte borde få finnas! Gubbarslen i kjoltyg, tänker ingen på barnen?! Finns det ingen myndighet som kan stoppa denna indoktrinering?

Jo visst, en ung herre var lämpligt uppklädd för tevepubliken, men han bröt snart ut i värsta dunka-dunka-akten. Fruktansvärt, kan inte Arbetsmiljöverket utföra korrekta bullermätningar och få det här spektaklet att upphöra? Var är de finstämda melodierna från programmets barndom? Då finge vare sig dialekter, utomländska språk eller detta helvetiska dunkadunka-elände!?!

Både jag och Gun-Brygg är överens om att programchefen borde åtalas för hot mot folkhälsan! SKA DET VARA SÅ SVÅRT?! FÖRBJUD DJÄVULENS OLJUD! Och så vill vi ha mer dragspel! En av de stackars flickebarnen hade ett dragspel, men det hördes ju knappt i all kakafoni! Minst ett dragspelssolo i varje bidrag tycker vi är ett lämpligt antal! Hör ni det, satans lakejer på televisionen! VA?!

Med vänliga hälsningar

Fröken Arga Arghild

Ilskemåla

Angry Bird

Nya tider, gamla förmågor.

På grund av Omständigheter så har Dagar & Demoner beslutat sig för att avsluta samarbetet med den billige skicklige recensenten Junker Jarl. Men misströsta icke! Istället har vi nöjet att presentera en helt ny recensent; Arga Arghild, som är ännu billigare skickligare!

Nedan följer ett kort pressmeddelande med biografi.

Pressmeddelande

Från Infernot

2012-02-10

Arga Arghild nytt schlagerankare på Dagar & Demoner!

Inför melodifestivalens andra deltävling kan bloggen Dagar & Demoner presentera sin nya schlagerrecensent: Arga Arghild från Ilsketräsk. Arghild kommer följa schlagerfestivalen för Dagar & Demoners räkning, och läsarna kan räkna med många insiktsfulla och djuplodande analyser.

- Arghild har mångårig erfarenhet av att bedöma och betygsätta resultatet av andra människors slit och vedermödor. Vi är extremt nöjda med att förhandlingarna gick i lås, säger en sönderslagen talesperson för bloggen.

- Helvetes jävla piss! Kallar du det här för ett citat?! Jag ska nog ge dig ett citat du minns! vrålar Arga Arghild argt och svingar sin pansarförstärkta handväska av sälbabyskinn på ett oroväckande sätt.

- Detta är en ny ärorik era i Dagar & Demoners fantastiska resa! Våra bloggkonkurrenter tar massjälvmord vid inloggningens murar! Hell chefen! Slutligen vill jag bara säga: Spring för livet! avslutar talespersonen och lyckas nästan undvika att träffas av handväskan.

Arga Arghild är född 1927 i Ilsketräsk. Hon har varit arg "så länge jag kan minnas, begrips, idiotjävel?!" och är känd bland annat från slaget om Domusparkeringen i Bråkeholm 1966, samt inte minst från vrålmassakern på Ullared 1984. Hon har gett ut 56 talskrikböcker och är allmänt avskydd av hela sin omgivning.

Paul is dead

Beatles? How about no?

Dagens demon, den 10 februari: Paul Dashiell

Van i helvete

Classic. Stylish. Dutch.

Dagens demon, den 6 februari: Jacob van Zuylen van Nijevelt

Crazy little thing called Jarl

Blogghelvetet besudlas och ockuperas av den lågavlönade tangentbordsslaven Junker Jarl.

Som tidigare utlovat, så kommer gårdagens deltävling i Melodifestivalen att recenseras av frilansskribenten Junker Jarl. Recensionen följer nedan. Mycket nöje!

Kväljande katastrof-kväll? Kanske kanon?

Låt min penna flöda, i ett sannerligt konstaterade, att dylika ting såsom musik ej är påkomna med tävling i åtanke. Emellertid är just musik skapad enbart i syfte att åstadkomma tävlan. Helbrygd, halvsant, kanonmat och så vidare. Arga kaninstrypare komma ifrån pepparkakeland, beväpnade med pojkaktig charm eller möjligen torkarblad, vem kan veta?

Inledningsvis en Banan, vilket var trevlig inledningsunderhållning före själva festivalen. Månne något omogen Banan som serverades, emellertid föredrages detta av somliga (idioter, etc). Låt mig pausa en stund vid Carola, som av någon anledning icke deltog. Det skulle hon inte ha gjort.

Mitt minne sviker, sades det, här och då, men för Junker Jarl - en recensent boende i mina gener - voro dock Afrodite en favorit. Jarlens svaghet för 70-talsosande svettdisco är vida okänd, typiskt! "Vem i helvete menar du?" säger polisassistenten, och det må vara hänt. Eller fot.

Teve är ett medium. Denna innehålla många ljuseffekter och s.k. kamerarörelser, vilket förvirra och framkalla yrsel hos ömma Jarlar. Hävstångseffekt efterlyses, på grund av invaderande Västgoter, och knallkofta i fint ylle. Felaktigt musikstycke gick segrande ur batalj.

Sammanfattningsvis: knödelbär.

Junker Jarl

Fiende och bengalisk tryffel

PS.

Queen - Crazy little thing called love. Spotify | Youtube

The Madman's Return

Blogghelvetet storsatsar och återintroducerar ett legendariskt namn.

Tro nu inte att det blir Dagens demon varje dag bara för att det vore logiskt. Det orkar jag aldrig. Dagens demon kommer när jag känner för det. Aight?

I morgon är det lördag och första deltävlingen i melodifestivalen. Inför denna stora tilldragelse har Dagar & Demoner anlitat en av marknadens billigaste bästa recensenter; Junker Jarl. Ja, ni läste rätt, så genomruttet dålig fantasi har vi numera att vi gräver fram ett av de mest uttjatade namnen i den historiska gödselstacken. Vi har därtill tydligen lagt oss till med ett kungligt vi. Vad tror vi att vi är, en ledarsida?

Nedan följer pressmeddelande kring denna historiska händelse.

------------------------------

Pressmeddelande

Från Infernot

2012-02-04

Dagar & Demoner storsatsar på Melodifestivalen 2012: Anlitar Junker Jarl!

Inför Melodifestivalens första deltävling i Växjö storsatsar den populära bloggen Dagar & Demoner. Bloggens läsare kommer helt kostnadsfritt kunna läsa recensenten Junker Jarls omdömen om de olika bidragen.

- Vi vågar utlova både ris och ros, inte minst eftersom Jarl är fullständigt oberäknelig. Hans kemiska sammansättning är legendariskt instabil, vilket har visat sig otaliga gånger, säger en talesperson för Dagar & Demoner, och påpekar att det är ett kungligt vi han använder.

Junker Jarl försvann från rampljuset kring år 2007, men är nu alltså tillbaka i hetluften. Han kommer enligt talespersoner från Dagar & Demoner att titta på tävlingarna på sin teve, hemifrån, eftersom "det inte finns en chans i helvetet att han släpps in på själva arenorna".

- Vi vill dock understryka att Junker Jarl endast frilansar, och är under korttidskontrakt. Faller detta väl ut kan det bli tal om förlängning ända över den stora Eurovision-finalen framåt maj, säger den mest skräckinjagande talespersonen och stirrar hungrigt på miaaaaaaarrghh!

---------------------------------

PS.

The Madman's Return är albumet som gjorde Snap! världsberömda. Här finns deras största hit Rythm is a dancer, som även innehåller en av världshistoriens säääämsta textrader: "I'm serious as cancer / when I say rythm is a dancer". Men det är en bra låt i övrigt! Spotify | Youtube

DS.

The Model

På bloggens etthundraförsta inlägg kom dess andra demon. And there was much rejoicing.

Dagens demon, den 4 februari: Isabella Eugenie Boyer

Är jag inte frisk, så säg? Skicka pengar.

PS.
Kraftwerk - The Model. Spotify | Youtube
DS

Spiel ein spiel mit mir

All work and no play makes Jack a dull boy.

Regler för den helt normala sällskapsleken "Dagens demon"

1. Gå till Wikipedia, förslagsvis den engelska versionen då den har flest artiklar.

2. Slumpa fram sidor med slumpfunktionen tills du hittar en sida som handlar om en avliden person.

3. Demonisera, på mindre än fem minuter.

4. Få mardrömmar.

Dagens demon, den 3 februari 2012: Miklós Kozma.

PS.

Rubriken är en textrad ur Rammsteins låt "Sehnsucht". Youtube.

DS.