torsdag 24 november 2011

Discoveries Channel

Blogghelvetet delar solidariskt med sig av två upptäckter.

Först: 2 Unlimited (ni vet, no-no, nono-nono, there's no limit!) finns fortfarande. De kallar sig visserligen "Ray & Anita" (oooh så 60-tal), men består av samma duo och de gör typ samma slags musik.

Sedan: Sedan någon månad har jag haft låten "Jack Sparrow" på Spotify. Jag la inte till den själv på spellistan, det var troligen min fru eller någon av hennes vänner, för den hamnade där inför en fest. Nå, när den har shufflats fram så har jag slölyssnat inaktivt på den några gånger, som man gör, utan att reflektera över texten. Sen lyssnade jag på vad de faktiskt sjöng. Och igen. Sen tänkte jag: fan, finns det någon video? Och givetvis gjorde det det.

Kanske är jag sent ute, men skit samma. Här är The Lonely Island feat Michael Bolton med låten "Jack Sparrow". Den är fanimej helt hysteriskt rolig!


2 kommentarer:

  1. Åh, nostalgi. No limits (albumet) var en av mina första cd-skivor. För mig var det ett helt nytt sound.

    Ray ser inte nästan 20 år äldre ut (black don't crack?). Det gör Anita. Och låten känns som ett hopkok av de senaste 15 årens dansmusik (med en särskilt tydlig Fatboy Slim-referens).

    The Lonely Island: Ah, det var de som gjorde I just had sex (med fantastiska textrader som "It felt so good when I did it with my penis").

    SvaraRadera
  2. Aah, härligt att använda gamle John McEnroe som referens (sånt där händer aldrig i tennis nuförtiden) för någon som är arg men blir glad av sex!

    Gillar också deras 80-talspastisch "3-Way (The Golden Rule"), särskilt när Justin Timberlake skriker "Talkin' 'bout Ceasar!" när de sjunger om att Grekland (!) uppfann orgien, då skrattar en gammal ond dadaist som undertecknad gott.

    SvaraRadera