Kan andra så kan väl detta blogghelvete också berätta om spelsessioner.
I dag har jag varit med om en av de märkligaste och roligaste spelsessionerna i min rollspelskarriär. Vi körde ett s.k. "one-shot"-äventyr. För de oinsatta kommer jag nu förklara vad det är, och för att göra det ska jag bara kort dra igenom hur det skiljer sig från "normalt" rollspelande. Ni som kan detta, bläddra neråt till nästa rubrik.
I vanliga fall består rollspel en handling/historia som gruppen ägnar sig åt under flera sessioner (sammankomster). Man kämpar sig igenom hela kampanjer, som i sin tur består av äventyr. En kampanj kan t ex vara "rädda kungariket från undergång" och detta övergripande mål bryts sedan ner i flera mindre delar - äventyr - som exempelvis kanske "hitta det legendariska svärdet", "rädda kungen från kidnapparna", "leverera ett budskap om fred till staden X".
Ofta klarar man inte ens av ett äventyr under en sammanhängande session. Det är ganska sällan som ett enstaka äventyr är så kort som de 4-5 timmar man ägnar åt rollspel de gånger man träffas.
En annan bärande del i "normala" rollspel är att varje spelare har en egenhändigt skapad karaktär som genomlever hela storyn. Man spelar samma karaktär genom hela kampanjen (såvida karaktären inte går och dör) och utvecklar också sin karaktär allt eftersom den får poäng som kan läggas på olika egenskaper. En karaktär man spelat med länge är i regel mycket bättre än en helt nyskapad - vilket inte sällan gör att spelare är jävligt måna om att hålla sina karaktärer vid liv.
Formulär 1A vid rollspel är alltså att alla sitter med var sin egenhändigt skapad karaktär och kämpar sig framåt i ett äventyr, och att äventyret eller kampanjen fortsätter nästa gång man träffas för att uppleva fortsättningen av handlingen med samma karaktärer.
Men så går det alltså inte till när man spelar "one-shot". Som namnet antyder är det ett äventyr som görs i "en tagning", dvs en enda session eller sammankomst. Det är så att säga helt fristående från en större ramhandling.
One-shot-äventyr ställer ofta speciella krav på karaktärerna. Det är ofta "tajtare styrt" än ett vanligt rollspel, på grund av tidsaspekten. Det finns ingen tid att utveckla förmågor eller leta efter speciella föremål, så därför brukar färdigskapade karaktärer "ingår" i konceptet. Varje spelare tilldelas helt enkelt en karaktär (antingen drar man lott, eller så bestämmer spelledaren vem som ska spela vilken karaktär) och tillsammans så ska gruppen karaktärer utgöra en bra mix, med förutsättningar för att klara äventyret.
Formulär 1A för "one-shot-äventyr" är alltså ett kort, tämligen "styrt", äventyr med ett gäng färdiga karaktärer med olika specialiteter och roller i gruppen (exempelvis en krigare, en helare, en magiker, en tjuv).
Så. Det om det.
Nu till dagens session.
Vi spelade något som Müller och Köppen skrivit/kommit på helt själva: En fristående fortsättning på filmen "Escape from New York", som de kallade "Return to New York". Precis som i filmen från 1981 är Manhattan ett enda stort fängelse, omgärdat av en mur och minerade broar/vägar. Och precis som i filmen utspelar sig denna uppföljare på Manhattan.
Redan där är det ett lite speciellt äventyr att rollspela. Men det absolut häftigaste, det roligaste, var karaktärerna vi skulle spela. En sån salig blandning kultkaraktärer:
Snake Plissken. Huvudkaraktären från
"Escape from New York". Givetvis självskriven i detta sammanhang.
Bob Hauk (spelades av mig). Precis som Plissken en karaktär från filmen. Fängelsedirektören som Snake hatar mer än någon annan.
Nikita från filmen med samma namn.
Som synes bestod gruppen av en fantastisk blandning av skjutglada galningar, kampsportsexperter, specialister och Gud (MacGyver).
Själva regelsystemet var en liten modifierad variant på Call of Cthulhu. MacGyver hade exempelvis tre "MacGyver-tokens" som han kunde använda för att komma på något riktigt fiffigt.
Varje karaktär hade också var sin "ödes-token" som gick att använda vid ett tillfälle för att justera, eller ändra, en händelse. Detta fick Snake Plissken användning för när en kula hade fastnat i loppet på hans vapen, och Baracus råkade fumla sönder hela skiten när han försökte laga eländet åt honom. Bob Hauk nödgades bränna sin ödes-token för att inte dö av yxhugget som en illasinnad typ utsatte honom för.
Själva äventyret, och de olika karaktärernas motiv, uppdrag och hemligheter tänker jag inte gå in på, det skulle ta för mycket tid. Jag hade hur som helst skitkul. Det var en väldigt annorlunda upplevelse att spela med och mot karaktärer som är välkända, och riktigt häftigt blir det när man gör en så sjuk crossover.
Förhoppningsvis blir det fler liknande one-shots i framtiden. Jag tycker mig ha fått åtminstone ett halvt löfte om det redan. Det ryktas om att en karaktär som fanns med i tankarna från början denna gång då kommer bli spelbar. Jag säger inte vem, men ni kan få en ledtråd: "Vilken jävla smäll!" :)
