måndag 5 september 2011

Island in the sun

En redovisning av mötta, och besegrade, demoner samt en summering av en vistelse utomläns.

Jag har mött två personliga demoner denna sommar.

Först gick jag till tandläkaren för första gången på 10 år. Eftersom jag tycker det är rätt obehagligt - och eftersom jag inte haft några tandproblem - har jag helt enkelt avstått. Men då visdomstanden jag bloggat om inte lämnade mig något val så gick jag till tandis och fick den utdragen. Det var en demon, och den besegrades.

En av mina största personliga demoner har alltid varit oviljan att flyga. Faktum är att denna ovilja fått mig att undvika flygningar helt och hållet. Jag flög till Stockholm en gång när jag var liten, but that's it. Fram till för ett par veckor sedan, då jag flög till Kreta med min fru på vår bröllopsresa. När jag väl satt där i flygplansstolen så visade det sig att jag inte alls har flygskräck. Faktum är att jag nästan gillade det.

Lärdomar? Tja, kanske att man faktiskt ska försöka möta sina demoner, för i bästa fall visar det sig att demonen bara är inbillning. Som flygskräcken.

Här följer nu en liten sammanfattning av mina intryck från Kreta.

Kreta är en av Medelhavets största öar och ligger cirka 30 mil från Aten och 30 mil från norra Afrikas kust. Vi semestrade på öns västra del, i prefektområdet Chania (Xania). Kreta är extremt kuperat, med kullar, berg och  dalgångar och stora delar av ön domineras av olivträd. Den bergskedja vi kunde se längst bort i horisonten heter Lefka Ori, vilket betyder "Vita bergen". De heter så eftersom bergen består av kalksten vilket gör dem vita året om.

(Runt om på ön kan man se träd vars stammar är "vitmålade". Det är kalkstensbaserad färg, som skyddar träden mot svampangrepp)

Öns karaktär förklarar de enorma mängder mopeder och motorcyklar man möts av. Folk ids helt enkelt inte cykla när det lutar uppåt åt alla håll. Trafiken är för övrigt mordisk, och det är tätt mellan minnesplatserna för trafikoffer (it's a grekisk-ortodox katolsk grej, tror jag). Folk kör gärna om både på in- och utsidan, och i de skarpa och skymda kurvorna saktar grekerna inte in, de tutar bara intensivt. Jag rekommenderar att man åker kollektivt istället för att ge sig i kast med trafiken.

Platanias, byn vi bodde i, ligger någon mil väster om Chania stad. Det är en typisk turistort, med en lång strand längs hela byn (som i turisthänseende består av en enda jättelång gata full av restauranger, barer, butiker och supermarkets) och en äldre stadsdel uppe på en klippa som höjer sig cirka 150 meter över havet. Där uppe finns också restauranger där man förutom det lokala köket också serveras en otrolig utsikt, och extra vackert är det när solen går ner bakom bergen i väst.

Så här års är det väldigt varmt på Kreta. Man måste komma ihåg att ön ligger på samma breddgrader som Marocko, Tunisien mfl nordafrikanska varma länder. På dagarna var det 30-35 grader, vilket gör havs- eller poolbadande till den främsta sysselsättningen. Shopping funkar delvis också, eftersom de flesta affärerna har air condition. Havet var för övrigt rätt upprört och många dagar var det röd flagg och badförbud, men vad gör det när hotellet har tre pooler?
Framåt kvällen blev det mer behagligt, med temperaturer på 26-27 grader.

Apropå shoppning så är Platanias/Chania inget jättebra ställe att shoppa på. Kläder, skor, väskor osv är något billigare än i Sverige, men inte mycket. Mycket av shoppingutbudet består också av diverse tingeltangel, även om det också finns guldkorn. Nej, Platanias åker man till för att sola, bada och äta/dricka gott. Restauranger finns det extremt gott om, och priserna är helt okej. En varmrätt kostar från 6 euro och uppåt, och enklare rätter börjar på en prisnivå på 3-4 euro. Den lokala ölen Mythos (rekommenderas) kostar 90 cent i affären och 3-4 euro på restaurangen. Drinkar får man får 4-7 euro.

Jag och frugan gjorde några utflykter. Dels åkte vi in till Chania stad med lokalbussen. Chania har typ 80 000 invånare och består av en gammal stadskärna och nyare områden omkring. Stadskärnan är väl värd ett besök, särskilt om man är historieintresserad och gillar att vandra omkring i små, trånga och vindlande gränder. Kreta har genom historien varit ockuperat ett flertal gånger, och spåren sitter kvar både kulturellt och på mer konkreta sätt (det finns t ex en tysk krigskyrkogård en bit utanför Platanias) - i Chania kan man se både gamla kyrkobyggnader och moskéer, och den venetianska hamnen är ett måste att vandra i. Gott om restauranger finns det också, och de har inkastare, så besökare får vara beredda på att behöva säga "No" många gånger. Säg inte det svenska "Nä", för det låter som "Ja" på grekiska.

Vi åkte minitåg upp till bergen, och besökte bland annat en kyrka inuti en grotta och en vinodling (där vi fick provsmaka hembränd Raki - trots de svenska gårdsförsäljningsmotståndarnas nidbilder uppstod inget fylleslag bland de besökande turisterna), och vi tog en tur genom en av Kretas större canyons. Fritidsresor anordnade även längre resor till exempelvis Knossos, men dessa ansåg vi var för dyra (54 euro per person, och då tillkommer inträden på museum osv).

Sammanfattningsvis hade vi det väldigt mysigt och bra. Platanias är perfekt för den som vill ha avkoppling och värme. Det är en lugn och avslappnad atmosfär, inget partyparty-ställe, och grekerna är i regel extremt vänliga och tillmötesgående.

Har läsekretsen mot förmodan några frågor så är det bara att ställa dem, så ska jag försöka svara.

2 kommentarer:

  1. Låter helmysigt! Jag besökte Knossos när jag var på Kreta, och även om det var lite intressant tycker jag inte att du missade alltför mycket, särskilt för det priset.

    Och jag minns också när jag åkte taxi på Kreta. Mer hisnande än de flesta berg- och dalbanor.

    SvaraRadera
  2. Faktum är att jag var mer rädd under bussresan till flygplatsen än under flygresan hem. Flygplatsen ligger uppe på ett berg, och att åka buss längs vindlande bergsvägar, titta ut genom fönstret och se en ravin - med bilvrak i (!!) direkt nedanför var rätt intensivt.

    SvaraRadera